Närkontakt med en spelgalen tjädertupp

Bilderna och klippen är från april 2012, och platsen är ca 600 meter hemifrån. 
Jag hade förstås önskat bättre kvalité på både bilder och filmer, men tyvärr är de tagna med min förra mobiltelefon som var det bästa jag hade då.

Annika och grannarna hade sett tjädertuppen då och då under några dagar i början av april. Alltid i samma kurva och alltid lika kaxigt orädd för förbipasserande. Själv hade jag ännu inte passerat där och sett den, så när jag kom hem ifrån jobbet och fick höra att den varit synlig i kurvan under eftermiddagen begav jag mig dit i förhoppning att få syn på den och kanske få en bild. Jag hade aldrig sett en tjäder på nära håll förut så jag var lite spänd och upprymd!

Tjädern dök upp direkt när jag kom fram till kurvan...

...och rörde sig sakta mot mig.

Tjädern kryssade fram på vägen, hela tiden spelandes.

Ett filmklipp där Tjädern sakta men säkert närmar sig. Häftigt att se hur han skrider fram, och lyssna på hans kluckande och väsande läte :-) Väldigt imponerande fågel!

Tjädern kommer närmare...

...närmare...

...och närmare!

Fast jag ville få bättre bilder så jag tog några steg framåt för att komma ännu närmare, vilket kanske inte var så bra...

Tjädern fortsatte hela tiden med sitt spelande. Den verkade inte alls vara rädd för mig eller ha några planer på att backa!

Sista bilden...

...sen sänkte tjädern huvudet, sträckte ut vingarna och började "springa" mot mig. Jag vände snabbt om och sprang utav bara h..vete! Jag såg i ögonvrån hur den lyfte och flög bakom mig ett tiotal meter innan den landade strax bakom mig. Jag fortsatte springa en bit till innan jag stannade och kunde pusta ut. Då hade tjädern gått upp i skogen igen, med sitt kluckande och väsande läte. Förmodligen nöjd med att ha jagat bort en rival :-)

Hela den här upplevelsen tog bara fem minuter, men kommer att vara ett minne för livet! Som sagt, tjädern är en väldigt imponerande fågel!

Att beskriva tjädertuppens spel tycker jag fångas väldigt bra på engelska: "The cock postures himself with raised and fanned tail feathers, erect neck, beak pointed skywards, wings held out and drooped and starts his typical aria to impress the females. The typical song given in this display is a series of double-clicks like a dropping ping-pong ball, which gradually accelerate into a popping sound like a cork coming of a champagne bottle, which is followed by scraping sounds." 

Påföljande vinter gallrades skogen just där tjädern höll till, så efter det har vi inte sett till den. Men det verkar vara ganska gott om tjäder här i skogarna så med lite tur kanske vi kan få uppleva en spelgalen tjädertupp igen, men då ska jag vara försiktigare ;-)

Bilder från Isbrytaren Frej

I mars i år fick jag möjlighet att, i studiesyfte, åka ut med isbrytaren Frej. Syftet är att se hur man arbetar på en isbrytare, få feedback på vårt jobb, studera isdrift och få uppleva isen på nära håll!

Vår grupp på SMHI hjälper Sjöfartsverket och isbrytarna med iskartläggning (varje dag under issäsongen) och isprognoser för upp till 10 dagar (måndag och torsdag, under issäsongen). För att kartlägga isens utbredning och tjocklek använder vi oss till största delen av satellitbilder, men även av isbrytarnas observationer. För att göra prognoser på hur isen kommer att förflytta sig, frysa till eller smälta använder vi oss av lokala vädermodeller (på den korta tidsskalan) och globala vädermodeller (på den längre tidsskalan).

Frej var i år utlånad till de finska isbrytarna, så tanken var att vi mest skulle hålla till på finska sidan av Bottenviken. Vi kom således att trafikera de brutna farlederna in till Uleåborg (finska Oulu), Brahestad (finska Raahe) och fyren Kemi 1.

Karta över Bottenviken.

Tisdagen den 15 mars åkte vi (jag och mina meteorologkollegor Mattias och Magnus) upp till Kallax, Luleå, och när vi klev av flyget var det 12-13 grader varmt ute. Det var typ varmast i Sverige och inte helt optimalt om man vill studera is..., men vi visste att det skulle bli kallare så det verkade lugnt! Frej, som vi skulle åka med, låg och bunkrade vid Haraholmen, Piteå, så det blev en taxi dit.

Mattias och Magnus inväntar avgång i vårvärmen.

Ett lastfartyg är på väg in mot Haraholmen, Piteå.

Vy över farleden in till Piteå.

Solnedgång över Haraholmen och Piteå!

På väg ut på Bottenviken.

Onsdag 16 mars

Filmsnutt tagen från bryggan på morgonen.

Förmiddag söder om Kemi 1: Finska isbrytaren Otso lämnar över lastfartyget Stena Nordic till oss.

Frej bryter is åt Stena Nordic, på väg söderut.

På väg mot isbrytaren Atle, för att lämna över gods och passagerare.

Backat in mot Atle.

Besättningen bär säkerhetslina.

Det var passagerarna också tvungna att göra.

Ett par sälar var uppe på isen i kvällssolen.

På väg mot norr (mot Kemi 1), nu med lastfartyget Jeanette efter oss i farleden.

Solnedgång!

Torsdag 17 mars

Ändlösa vidder av is...

En säl som skyndar bort...

...bort, bort!

Med dålig internetuppkoppling, långt ifrån land, är det segt att hämta hem senaste väderprognosen!

Vi mötte upp lastfartyget Baltica för att assistera henne in till Uleåborg.

Baltica.

Baltica vid lotsplats.

Fredag 18 mars

Frej assisterar lastfartyget Loireborg söderut från Kemi 1.

Ett par filmklipp som är tagna ute på däck.

Isbrytaren Ymer skymtas föröver.

Vi passerade isbrytaren Ymer som låg och väntade på jobb.

Isbrytaren Ymer, som efter att vi hade passerat vände om och mötte upp ett fartyg.

Mattias är nöjd med vädret!

Jag är också nöjd med vädret!!

Vi bryter is åt lastfartyget Transpulp, som är på väg till Uleåborg.

Magnus njuter av vårsolen.

Lastfartyget Transpulp har precis tagit emot lots, så nu klarar de sig själva sista biten in mot Uleåborg.

Vi har vikit av från farleden och Transpulp passerar bakom oss.

På väg in mot Uleåborg.

Vi backar tillbaka in i rännan, vänder och lägger oss för natten.

Njuter av solnedgången!

Njuter av solnedgången!!

Lördag 19 mars

Lastfartyget Victoriaborg är på väg mot Brahestad, men har fastnat i isen.

Frej backar upp bredvid Victoriaborg för att "röra om isen". Det brukar få isen att släppa kring fartyget!

Vid lotsplats, lotsen gör sig beredd att gå ombord på Victoriaborg.

Lotsen klättrar ombord på Victoriaborg,

Det är färre fartyg att assistera på helgerna pga att det är färre stuvare som jobbar i hamnarna, så när Victoriaborg var på väg mot hamnen i Brahestad fick Frej ledigt. Eftersom det var kalasväder och tjock is där vi låg frågade kapten om vi ville gå ut på isen...

Det var ingen som var det minsta tveksam :-)

Så, det var bara att dra på sig torrdräkt och "kasta sig ut" på isen!

Torrdräkterna gick i gult och svart...

Frej fick lördagsledigt och vi fick möjlighet att få gå ned på isen, i strålande solsken!

Nedsläpp på isen.

Frej från isen.

Frej från isen.

Mattias borrar för att ta reda på istjockleken.

Isen var ca 80 cm tjock!

Jag, isen och Frej :-)

Dags för att fotograferas!

En annan vinkel, nu med isen i bakgrunden!

Några bilder på isen och vyerna från isen.

Brahestad skymtar i fjärran.

Hej då isen!

Styrman Mimmi såg till att vi kom säkert upp på Frej.

Hon bjöds på en extra hög luftfärd.

Solnedgång, sista kvällen på Frej!

Klockan klämtar, sista natten på Frej.

Söndag 20 mars

Liten fyr.

Vid styrbordssidan...

... men vem styr?!

Väntar på "taxin".

Helikoptern som skulle ta oss från Frej till Kallax flygplats, Luleå!

Ön Rödkallen (känd från SMHIs Sjöväder i P1), där fyren skymtas till vänster.

En uppbruten farled utanför Luleå.

En plogad bilväg utanför Luleå. Avstickaren leder in till ön Lillskorvgrundet.

Vi närmar oss Kallax flygplats.

Jag är väldigt nöjd med resan. Otroligt intressant att se hur de arbetar på en isbrytare. Häftigt att se med vilken skicklighet och precision styrmännen hanterar detta kraftfulla fartyg. Vi fick dock ej se så mycket av isdrift, pga bra väder. Å andra sidan var det just det vackra och lugna vädret som gjorde att vi fick gå ut på isen, och det blev en oförglömlig upplevelse. Det var som att befinna sig på en annan planet. Den klarblå himlen, isen och inget mer! Väldigt vackert :-)

Lite isbrytarfakta:

Sjöfartsverket har fem isbrytare, Ale, Atle, Frej, Oden och Ymer. Ale är minst och är den som får trafikera Vänern, vid tuffare isvintrar. Oden är störst och om det är lindriga isvintrar och under sommarperioden nyttjas den för vetenskapliga expeditioner till både Arktis och Antarktis. Frej är samma typ av isbrytare som Atle och Ymer, de tillhör Atle-klassen (tillsammans med de finska isbrytarna Urho och Sisu), och togs i bruk i mitten av 70-talet. Frej är drygt 100 meter lång, knappt 24 meter bred, har ett djupgående på ca 8 meter och är utrustad med 5 st 12-cylindriga dieselmotorer som var och en driver en generator. De ger totalt 22 000 hkr.